mandag 27. februar 2012

Anemone fish

Posted by Picasa

Erik i solnedgången

Posted by Picasa

Erik ÄLSKAR clam shell

Posted by Picasa

Filip simmade med delfiner

Posted by Picasa

Filip simmade med delfiner


Ute på öppna havet mötte vi en flock på flera hundra delfiner. Filip och Linda snorklade med dem. Så här nära var de kameran.
Posted by Picasa

Drömstrand

Posted by Picasa

Mamma dyker!

Posted by Picasa

Utsikten från hotellet

Delfika 2 i Bandaneira kan rekommenderas!
Posted by Picasa

Se så klart vatten!


I bakgrunden ses Api-vulkanen.
Posted by Picasa

Syskonkärlek


Filip och Erik leker mycket bra. Visst bråkar de ibland, men mestadels är de de bästa vänner!
Posted by Picasa

Religionen är viktig här


Banda är muslimskt. Annars ser vi mycket moskeer och kyrkor nästan bredvid varandra.
Posted by Picasa

Vulkanen på Api


Vulkanen hade utbrott sista gången för 20 år sen, se lavan på bilden. Under vattnet var det en hel trädgård med koraller! Där hade det växt fort. Trodde alltid koraller växte långsamt, jag.
Posted by Picasa

Pulau Ay

Posted by Picasa

Underbara Banda Islands!


Då är vi tillbaka i civilisationen igen. Idag ankom vi Jakarta, via en natt i Ambon från Banda, där vi varit snart en vecka. Det är svårt att försöka beskriva med ord hur underbart Banda Islands är. Det är svårt att ta sig dit, och det är kanske tur, annars hade detta paradis snabbt blivit nedlusat med turister. Det är det inte nu, kan man tryggt säga. De enda vi träffade var enn holländsk grupp på 10 personer samt en Canadensisk familj med vuxna barn.

Vi ändrade ju oss i sista stunden från det vi planerat till Saparua, en ö norr om Ambon, då vi hörde att stranden där inte var så fin samt att det var ganska lång väg till bra dykställen. Så kastade vi oss runt, köpte en färjebiljett med Pelni till Bandaneira, huvudorten på Banda-öarna. Det var en färja på storlek med Tysklandsfärgorna hemma; ingen liten träbåt det nej. Man har ju läst om icke sjödugliga båtar med för många människor ombord som går ned här i Indonesien. Men när det är sagt, så kommer jag till just - många människor. För det var inte bara vi som skulle dit, inte! Ordet kö har fått en annan betydning nu. Kön var lång och alla trängdes i värmen med massor av baggage. Vi med våra två resväskor a 25 kg... Så skulle allt bäras - och helst också ungarna så att de inte blev nedtrampade - upp för en brant trappa. Så kom vi in i 3. klass. Folk slogs om platser på golv och bänkar, precis överallt. Resan skulle ta sju timmar och starta kl 17. Nu var båten försenad och skulle inte gå förrän kl 19.30. Alltså framme mitt i natten på Banda. Vi fick till slut tryckt oss väg opp ett par våningar, så att vi kunde lösa ut nyckeln till den lugaren vi hade bokat. Vi såg bara ett par kackerlackor inne hos oss, men när vi skulle gå av såg vi hundratals krypa opp och ned för väggarna ute i skeppet. Det är vid såna tilfällen man sätter stor pris på att man bor i Norden. Väl framme blev vi mött av ägaren till hotellet vi skulle bo på, till trots för att klockan var närmare 4 på morgonen! Sen blev det fyra hela dagar med dykning på olika ställen runt Banda-öarna. Vi hyrde en hel båt med kapten och dykinstruktör och lunch med kaffe för hela familjen för 1 miljon rupieh, ca 750 kr per dag. Detta inkluderade då tre dyk och utrustning!!! Vi turades om att dyka, och det fungerar bra. Sikten i vattnet var den bästa vi någonsin sett, troligen 50 m. Det var nästan lite farligt, för plötsligt var man på nästan 40 m djup, och det ända som sa oss det, var att knapparna på kamerahuset blev svåra att trycka på pga vattentrycket. Och dykdatorn då så klart. Men det var ljust som om vi dök på 10 m djup i Thailand!!! Korallerna var färgsprakande som väntat, men det var på sina ställen lite fisk och andra djur. Vi tror att de har fiskat med cyanid för inte så länge sen. Tala om kortsiktighet!!!

En av dagarna på båten träffade i på en flock på flera hundra delfiner. Linda och Filip hoppade i vattnet. Filip simmande flera hundra meter från båten ute på öppet vatten utan att se sig om ens. Efteråt fick jag veta varför... Han, och sen Linda, hade simmat tillsammans med delfiner på mycket nära håll. Han såg dem nästan hela tiden, och han var helt i hundra när han kom opp. Han pratar fortfarande om de även om det snart är en vecka sen! Linda fick filma de med undervattenskameran. Annars har Filip och Erik också sett flera stora Napoleonfiskar, enorma muränor, sköldpaddor, stim med bumphead parrotfish när de har snorklat. Det är många som måste göra många dyk för att se sådana fiskar!!!

Nu skall vi ha två hela dagar i Jakarta, och de skall vi fylla med ting för barnen. Vi bor nu på Mercure Hotel mitt i Ancol, som är motsvarande Disneyland. Här är också akvarium och delfinarium mm. Hotellerna vi bor på arrangerar hämtning och bringing av oss på flygplatser. Det är inte svårt för dem att hitta oss, för här är inte många europeer:-)

För de som måste undra går min läsning av medicinsk facklitteratur bättre än vad jag vågat tro. Har läst en hel bok biokemi och snart en halv bok genetik!
Posted by Picasa